Hemma igen efter ett par timmar på Carrefour (känner mig som pappa ;)). Jag hade nog haft lite höga förväntningar på Carrefour (efter att ha varit i de franska butikerna). Här var det lika stort men bra mycket sunkigare (alt lokalt anpassat, beroende på hur man vill se det)! Jag tror jag var den enda västerlänningen i hela butiken, så det är nog inte här de handlar. Man kunde liksom i Europa köpa det mesta men när jag kom till fling-sektionen var det mer begränsat, typ Cornflakes eller en liten ynklig muslipåse för 75 SEK att välja på. Jag lyckades i alla fall få ihop en massa porslin, glas, kastruller mm. Vid kassan visade det sig att det inte fanns någon EAN-kod på stekpannan och kassörskan sa "sorry mam can not buy". Jag insisterade på att jag ville köpa en stekpanna, vilket resulterade i att en butikskille fick lomma bort till stekpannesektionen för att hämta en med kod. När han väl kom tillbaka hade han med sig en hälften så stor och tyckte att den var identisk med den jag valt...ja, ja, jag tar den då...vi får väl steka i omgångar om alla ska äta samtidigt :). Jag skulle även köpa säng till maiden men hittade bara en stor dubbelsäng. När jag frågade på fjorton olika sätt om de hade en singelsäng så fick jag bara till svar att det var en singelsäng vi tittade på. Så var det med det! Slutsats: jag måste lära mig Indonesiska snarast om jag inte ska bli galen ;)!
Imorgon bär det av till ett nytt varuhus för att hitta bestick. Det hade man kanske kunnat passa på att köpa på Carrefour kanske ni tänker, men nej, där sålde de bara gafflar och skedar eftersom man inte använder knivar här...
Så, nu har jag klagat klart!
I övrigt är allt bara bra! Skolan verkar verkligen fantastisk och jag tror att killarna kommer trivas mycket bra. Det verkar dessutom finnas hur många projekt som helst att engagera sig i om jag skulle få svårt att fylla tiden. Alla lärare och volontär-föräldrar i skolan är väldigt hjälpsamma, öppna och trevliga.
När vi idag anmälde Max och Jacob till skolbussen visade det sig att det går två stora bussar från vårt compound (vilket innebär att det är väldigt många JIS-barn som bor där)! Det känns helt rätt att vi valde ett compound till slut.
Snart är det dags att knyta sig. Vi är inte riktigt vana vid att skolan börjar kl 07.30 på morgonen...
Kram,
Isabelle
japp då var det dags för första kommentaren. Är det någon som läser detta? eller ska vi lägga ner bloggen ;-)
SvaraRaderaStrâlande läsning igen!! Känns lite bekant! Och det lâter lovande att grabbarna finner sig till rätta i skolan.
SvaraRaderaMen det vore, som sagt, lite lättare att hänga med om man kunde fâ en avisering varje gâng det kommer en ny rapport - man vill ju absolut inte missa nâgot avsnitt av den här följetongen.
Jagah diri
Farfar o Vivi-Anne
Fredrik har lagt till en "följ via e-mail"-funktion längst upp till höger :)...prova den så får ni info när vi lagt upp någon nytt.
SvaraRaderaKram
Isabelle
Tänker du skriva lika frekvent i den här bloggen som du gjorde i din Emric blogg? ;-)
SvaraRaderaHej! Har fått länken till bloggen av Olle. Ska bli kul att följa era äventyr här. Kram / Maria
SvaraRaderaDet är klart att ni inte får lägga ner bloggen. Det är ju jättekul att läsa för oss här hemma. Tänkte skriva ut och skicka till Mormor och Morfar.
SvaraRaderaKram kram till era alla