"Julafton" flyttas en dag framåt + äntligen KITAS

Det finns en del kulturella skillnader mellan Sverige och Indonesien. Igår kväll var vi ute och åt middag med våra amerikanska vänner på en Koreansk restaurang då vi diskuterade våra erfarenheter här i Indonesien och jag blev då introduderad till termerna, "high context vs. low context cultures". Där typexemplet för low context cultures är Skandinavien, Tyskland och USA, man är väldigt direkt i sin kommunikation och punktlighet är viktigt. I high context cultures är sociala relationer viktigare än att t ex att bli färdig eller dyka upp i tid, det viktiga är relationen. Exempel är Frankrike och de flesta asiatiska länder.
Idag skulle det varit muslimernas julafton "idul fitri", men igår beslutade regeringen, efter noga övervägande med astrologer och högt uppsatta imaner - att det skulle skjutas på en dag, till på onsdag. Tänk den grejen i Sverige - halv nio kvällen före julafton, beslutas att julafton blir den 25:e i stället!! "nej, det blir ingen tomte idag, han är försenad och kommer imorgon...månen stod inte helt rätt"

Vi har nu fått våra uppehållstillstånd/id-kort!! Den dagen har kommit som jag knappt trodde skulle dyka upp. Det har varit en massa turer fram och tillbaka och till slut, i fredags fick vi våra KITAS. Vi påbörjade processen tidigt i somras när bolaget blev registrerat. Alles in alles skulle det ta 3 veckor var det utlovat, vilket innebar att vi skulle kunna hämta ut våra pass med visum i Stockholm innan vi åkte. Med dessa i handen skulle vi plocka upp våra KITAS på "kantor immigrasi" i Jakarta. Självklart blev det förseningar med visumen, så dom hade vi inte när vi lämnade Sverige. Visumen blev klara två dagar efter vi anlände i Jakarta. Visum måste alltid hämtas ut på en Indonesisk ambassad - varför vi fick åka till Singapore för att hämta våra visa. Väl på Singapore flygplats möttes vi av vår agent som skulle hjälpa oss med visumen. Han bad om pass och telex visa-dokumenten som jag fått av vår agent i Jakarta. "telex-visa dokumenten.....ööööhh.. ja just det, de ligger på hotellrummet i Jakarta". "No cannot do, only if you have telex-visa document".
-Isabelle: "du får flyga tillbaka till Jakarta och hämta dokumenten"
Efter mycket om och men fick jag tag i hotellbutlern som efter 45 minuters sökande hittade våra telexvisa som han sedan mejlade till vår agent.. phew. Dagen i Singapore spenderade vi på Sentosa Beach medan vi väntar på våra visa. Agenten hanterar allt på ambassaden, vi behövde inte äns visa våra ansikten där, 1520 SGD kortar tiden från tre dagar till 8 timmar och innebär dessutom att du inte behöver sätta din fot på ambassaden!
En vecka senare är det dags för oss att fotografera oss och lämna fingeravtryck på "kantor immigrasi". Det kan ta mellan en halv till en timme. Vi anländer hela familjen straxt efter kl 10 och där väntar en ny "agent". Det är minst 38 grader varmt och knökfullt med människor... hur ska detta gå, våra barn har inte direkt bästa tålamodet (och inte vi heller ska kanske tilläggas). Efter över en och en halv timmes väntan skriker dom något i högtalarna och folk börjar lämna lokalen.. vad är det som händer? Jag frågar vår agent - "fredagsbön kl 12, de öppnar igen kl 13".
Vi sticker iväg och käkar lunch och kommer tillbaka kvart i ett...nu har dom börjar släppa in och ropa upp folk, men vi blir inte uppropade, de släpper in 10-12 sällskap i batchar. Jag flippar och ringer vår kontakt och frågar med lite för hög röst "vad är det som händer, varför blir vi inte insläppta?" ...tre minuter senare öppnas dörren igen och våra namn ropas upp, den här gången är det bara vi som släpps in, någon där inne verkar ha fått sig ett telefonsamtal... Fotografering och fingeravtrycken avklaras snabbt! Och nu, ytterliggare en vecka senare, sitter vi alltså här med KITAS och Isabelle kan äntligen skaffa ett riktigt telefonabonemang och därmed köpa en Iphone....men att skaffa telefonabomenang och köpa Iphone- det är en historia i sig...så någon iPhone har Isabelle inte än...

Vi börjar så smått komma in i livet här nere. I söndags var vi hemma hos några "ericsson-svenskar" och Max fick leka med en jämnårig svensk kille, jätteskönt för Max att få leka av sig med någon som fattar vad han säger. Det blev bad och en härlig salladslunch.
Imorgon, på julafton kan man säga, blir det tennis för min del... det var ett tag sedan som jag spelade i 34 graders värme!!